Behöver politiker inte följa jämställdhetspolicyn?

Äntligen semester och tid att blogga. Samtidigt är jag förvånad över den låga nivå som bloggandet håller, framförallt när det gäller Alf Norberg och hans ständiga påhopp på mig. Vill man lära sig allt om härskartekniker kan man ha hans blogg som avskräckande exempel. Där finns de allihop:

• osynliggörande
• förlöjligande
• undanhållande av information
• påförande av skuld och skam
• dubbelbestraffning
• objektifiering.

Där saknas bara våld och hot om våld, men hatet och föraktet går inte att ta miste på. Så till min första fråga: Hade Alf Norberg lagt ner sådan möda och så många blogginlägg på mig om jag verkligen var en en tramsig, undfallande, hukande och patetisk politiker? Alla dessa värdeladdade ord radar han upp under en bild av en skräckslagen blondin.

Samtidigt har landstinget en jämställdhetspolicy, som inleds så här:

"Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma makt, samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter att forma samhället och sina egna liv.

Målet med landstingets jämställdhetsarbete är att inga flickor, pojkar, kvinnor eller män ska bemötas eller behandlas ojämställt utifrån okunskap eller stereotypiska föreställningar av kön inom landstingets verksamheter. Det gäller oavsett om personen är patient, kund, brukare, medarbetare, elev, förtroendevald eller samarbetspartner."

Se där, den gäller även för förtroendevalda. Om du tycker jag överreagerar så vill jag bara ställa en andra fråga: Hade han uttryckt sig likadant om jag hade varit man?

Vill du läsa mer om själva sakfrågan kan du gå till min partipolitiska blogg

Fortsatt förtroende: Har väljarna genomskådat spelet?

Valet känns avlägset vid det här laget. Ändå har det pågått aktiviteter, hela hösten och ända fram till igår, för att få fram namn till olika poster. Igår tog landstingsfullmäktige beslut om vilka som ska sitta i landstingsstyrelsen och i övriga nämnder och styrelser. Eller egentligen: Igår bestämdes vilka personer som ska styra landstinget.

I och med det är den formella delen klar. Nu börjar spelet om makten om igen, med tydligt åtskilda roller mellan de som har och de som inte har makt. Grunden är att majoriteten är den sida som måste ta ansvar för helheten och ekonomin och därmed även måste stå för en del obekväma beslut. Medan oppositionen hela tiden kan inta motsatt position, oftast i form av en fråga i taget och helt utan krav på att få ihop vare sig helhet eller ekonomi. De får dessutom stort utrymme i media när denna enda fråga beskrivs under svarta rubriker.

Det låter orättvist och borde förstås leda till att makten flyttas från det ena valet till det andra. Men så är det inte hos oss, än. Vi som har haft majoritetsrollen har förvånande nog fått fortsatt förtroende.

Många där ute har tydligen genomskådat spelet. Väljarna gav klartecken till oss i majoriteten att fortsätta där vi var före valet och bara kämpa vidare. Det känns bra!